Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Machaut Machine – vilket bra namn! Fyra malmöbor har bildat en vokalkvartett för att sjunga dels musik av Guillaume de Machaut och andra medeltidsmästare, dels musik från vår egen tid. Både Machaut och maskin, alltså. Dessutom kan namnet få en att fantisera om något slags jukebox som spelar medeltidsmusik.
Av en sådan apparat väntar man sig ett visst sväng, och det fick man också på konserten i S:t Petri kyrka. På en bas av god samsjungning fick de fina sångarna polyfonin i Machauts Messe de Nostre Dame att blomma och tvekade inte att ladda tonrankor och ackordföljder med känslor, så som man gjorde åtminstone ett par århundraden efter Machaut. Här eftersträvades inte i första hand historisk korrekthet utan främst ett levande, personligt tilltal.
Några dikter ur Höga visan blev sedan till ömma kärlekssånger när tre av de fyra sjöng tonsättningar av John Dunstaple och John Plummer med känslighet och mjukt eftertryck. Dansanta inslag fattades inte.
Vår egen tid representerades av musik som söker sig tillbaka mot den medeltida traditionen. Men nostalgiskt allvarliga stycken som Arvo Pärts Summa och Gavin Bryars Laude Cortonese och Super flumina tycktes passa Machaut Machine mindre bra än den riktiga medeltidsmusiken. Deras sång blev åtminstone mindre säker.
När konserten så avslutades med ytterligare tre satser ur Machauts mässa sköljde musiken åter in som ett friskt vatten. Machauts musik längtar inte tillbaka, den blickar framåt eller uppåt och detta gestaltade de fyra med både säkerhet och frihet.