Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Den estniske tonsättaren Arvo Pärt, en av vår tids mest populära nutida tonsättare, fyllde 80 år i september i år, och vi firar det med att framföra två av hans stycken, Summa och Da pacem.
Pärt genomgick en kreativ kris i slutet av 60-talet, när han slutade skriva musik och i stället började studera gregoriansk sång och medeltida polyfoni. Till slut gav det arbetet frukt i form av det lilla pianostycket Für Alina 1976, det första verket i tintinnabuli-tekniken, som kan sägas vara en syntes av det gamla och det nya, av den medeltida vokalpolyfonin och 1900-talets seriella musik. Pärts första vokalverk i den nya tekniken, Summa, skrevs 1977. Texten är mässans Credo-text, från den nicenska trosbekännelsen.
Da pacem är ett betydligt senare verk, skrivet till åminnelse av offren för terrorattacken i Madrid 2004, men dess budskap är evigt aktuellt.
Josquin Des Prez’ Missa Pange lingua kan också sägas fira jubileum i år, då den allmänna uppfattningen är att den skrevs runt 1515, alltså för precis 500 år sedan.
Den blev Josquins sista mässa, och den utgör en höjdpunkt i hans musikaliska skapande. Mässan bygger på hymnen Pange lingua, som man hör i sin helhet i superius-stämman, överstämman, i den sista, tredje delen av Agnus Dei.
Ivan Moody är engelsman bosatt i Portugal, och är förutom kompositör även ortodox präst. Han har skrivit för bland andra Hilliardensemblen och Trio Medieaval och står även bakom många utgåvor av renässansmusik, samt har skrivit ett stort antal musikvetenskapliga verk. Canticum Canticorum I & II är sättningar av texter från Höga visan, först på latin och sedan på engelska.
Ivan Moody har under hösten skrivit ett beställningsverk till Machaut Machine som kommer att få urpremiär våren 2016.
Den georgiska folkliga vokalpolyfonin har uråldriga rötter, och existerade redan före kristendomens inträde i Georgien på 300-talet. Den kännetecknas av en kärv trestämmighet och en melodik som växlar mellan stämmorna. Vi sjunger två georgiska folksånger, en kärlekssång, Ts’intsq’aro och en koral, Ts’mindao G’merto – Helige Gud. Den georgiska polyfonin är sedan 2008 ett av Unescos immateriella kulturarv.
Varmt välkomna!