Surge, propera amica mea, columba mea, formosa mea, et veni. Iam enim hiems transiit, imber abiit et recessit. Flores apparuerunt in terra nostra; tempus putationem advenit; vox turturis audita est in terra nostra; ficus protulit grossos suos; vinae florentes dederunt odorem suum. Alleluia.
Descendi in hortum meum ut viderem convallium et inspicerem si floruit vinea, et germinassent mala punica. Revertere, revertere, Sunamitis; Revertere, revertere ut intueamur te. Alleluia.
Ego dilecto meo, et ad me conversio eius. Veni, dilecte mi, egrediamur in agrum, commoremur in villis, Mane surgamus ad vineas: videamus si floruit vinea. Alleluia.
Canticum Canticorum 2:10-13, 6:10-12, 7:10-12
Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut! Vintern är över, regntiden är förbi. Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land. Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom. Halleluja.
Jag gick ner till valnötslunden för att se det knoppas i dalen, för att se om vinstocken skjutit skott, om granatträden gått i blom. Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem, vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig! Halleluja.
Jag är min väns, till mig står hans lust. Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten och övernatta bland hennabuskarna. Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna och se om vinstocken skjutit skott. Halleluja.
Höga visan 2:10-13, 6:10-12, 7:10-12